Ingenting jag säger spelar längre någon roll.

Sur, sur som ättika har jag varit idag. Säger dom.

Det är mycket jag skapat agritioner på. Spotify till exempel. Tio timmar. Tio jävla timmar i månaden. Plus att man bara kan kötta en låt fem gånger. Fem gånger. Fem jävla gånger i månaden. Så jag har varit lite skitanti, och haft mobilen eller youtube. Men ändå kan jag förstå lite. Ingen köper skivor längre. Förutom jag verkar det som... Och artisterna/banden måste ju få sitt för det dom gör liksom. Men i alla fall. Jag bajsar lite halvhårt på det.

Och skolan borde ha ett slags fack tycker jag. För oss elever. Ett fack som kan gå i god för oss. Ibland skulle man verkligen behöva det. Hela dagen igår ägnade jag mej åt skolan. I skolan. Hemma. Det var det som var så gött med att jobba, man behövde liksom inte ta med sig alla kunder och disk hem. Det stannade där. Där det hör hemma. Men i skolan följer nästan hela skåpet, plus en jobbig lärare med äckliga tänder med hem. Jag har så jääääävla mycket att göra. Jag ska göra en recension på en bok, skriva om en författare, skriva om ergonomi, göra omprov, engelska glosor, spanska glosor, norska glosor (!!???), skriva en tuffare och hårdare version av sexismen, har hemkunskapsprov imorgon. En hel del gjorde jag igår. Och det tog ut mej som ett svin. För svinit trött var jag. Och är. Och duger det inte ska jag bajsa aslöst, pissa som fan och mensa ner på allas bilar som anser att det inte är tillräckligt. Ah, kuk.

Och idag var det antingen en unge som lagt en stinkbomb på ett skitbra ställe i skolan, eller så var det helt enkelt slamrensing, för skit luktade det nästan precis överallt. Det gick inte att andas. Det var så man mådde lite illa över det. Eller lite.

Inom kort (kanske), kommer jag att publicera en bild här. Som kanske vissa kommer reagera starkt över. Och blir förvånade över. Det blir intressant. Maha.

Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0