Forgive, forget, forsake.

Ibland funderar jag över hur bra det skulle vara om vissa personer inte läste det här. Sånna där obehöriga som jag kallar dom. Sånna där som har en rätt stor inverkan på min framtid. För annars skulle ni andra kunna få reda på en massa roligt, och mina allra innerst tankar.

Nu sitter jag hemma och har just ätit lite brända klyftpotatisar med en massa konstiga, men goda grönsaker. Jag gjorde så att de blev brända, jag erkänner. Fast jag är bajsnödig.

Det är håltimma. Och nu skulle jag egentligen sagt en massa saker, som jag inte kan för då skulle det straffa sig för mej i skolan. Så jag låter bli. Men det är jääävligt frestande faktiskt. Fast när jag slutar nian, ska jag erkänna allting, och alla dumheter jag haft för mej. Och när jag börjar gymnasiet, ska jag se till att min blogg inte kommer på tal överhuvudtaget så att jag kan skaffa mej ett liv. Tänk vad mysigt att vara lite hemlig, och anonym för en gångs skull!

En gång för ett bra tag sen vet ni, hade jag en frågestund. Och det blev väl ungefär tretton ynka frågor eller någonting. Det var ändå rätt mycket, för att vara lilla jag förstår ni. Och narcissism är en stor del av mej. Så om jag ska vara ärlig skulle jag gärna ha en, speciellt nu när jag skulle kunna garantera i alla fall runt fyrtio frågor, om bara alla skulle ta pinnen ur röva. Men så är det ju också lite pinsamt om ingen säger något, eller inte ens enda en jävel ger någon som helst respons. Men jag får väl helt enkelt göra bort mej igen i så fall. Jag är ju inte mer än människa. Och om så skulle vara, så svarar jag på precis allting, alla sjuka frågor. Jag svär. För jag är skitöppen för allt.

Finns det inte någon fin söt jävel som är på?


Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0