Inte mitt fel att du är en tvättäkta idiot.
Maroon 5 – This Love
Jaa ni. Jag är lite ordlös. Det är så mycket som har hänt den här veckan, både bra och dåligt. Det dåliga har förmodligen märkts en aning.
Trevligast är att snacka om det bra. Och det är musiken. Fröken B och jag har spelat röven av oss, t om så att Mysi & co blivit duktigt trötta på oss. Heh. Dom låtar vi köttar, och har blivit rätt trötta på är utan dina andetag med kent, 9 crimes med damien rice, och one of us med joan osbourne. Till 9 crimes måste vi bara hitta en kille som är villig att sjunga... Vi har våra aningar faktiskt. Roligast är det när vi är i musikrummet på u-hus, och folk tittar in för att lyssna. Och då vi får lovord som är, jättefina! Jag tror inte att vi själva har förstått hur bra vi är, och kan bli. Det låter åt helvete drygt och lite hybris-igt, men så är det. Vi blir så jävla glada! Ett som jag tog åt mej av väldigt mycket var när Nadine sa att jag är så musikalisk. Och när Julia sa till B och mej att vi kommer bli stora en dag. Man vågar inte tänka så, så det är som en slags "shit" känsla typ. Och så kom det en tjej och bad oss spela för henne. Och det vi vill är ju självklart att inspirera folk. Ibland känns det som att vi är en bra bit påväg. Vi älskar det vi gör, och vi blir så lyckliga när vi gör det. Och det är ofta vi båda börjar gråta mitt i allt. Med allt omkring som har hänt, har jag lätt att bli sårbar. Musiken är som en fristad för oss. Då kan man få utlopp för alla känslor inom sig. Det är skönt. Så skönt. Heh, nu när jag sitter och skriver kan jag lova er att ni nån gång ska få höra oss. (:
Idag har jag jävligt ont i axlarna, och jag vill gå ut och få frisk luft, och Mysi och jag + B ska väl se finalen på melodi skiten idag. Tror nästan den där salem vinner. Jag bryr mej inte. Det är ändå bara skit med nu, när pain of salvation åkte ut.
Vet inte hur det blir här längre. Om jag ska fortsätta skriva lika intensivt som förut. Och vad det blir jag skriver om i så fall. Det lämnar vi till ödet, haha.
Jag tror på, att allt som händer, händer för en orsak. Det händer inte förgäves.
Hej då.
Jaa ni. Jag är lite ordlös. Det är så mycket som har hänt den här veckan, både bra och dåligt. Det dåliga har förmodligen märkts en aning.
Trevligast är att snacka om det bra. Och det är musiken. Fröken B och jag har spelat röven av oss, t om så att Mysi & co blivit duktigt trötta på oss. Heh. Dom låtar vi köttar, och har blivit rätt trötta på är utan dina andetag med kent, 9 crimes med damien rice, och one of us med joan osbourne. Till 9 crimes måste vi bara hitta en kille som är villig att sjunga... Vi har våra aningar faktiskt. Roligast är det när vi är i musikrummet på u-hus, och folk tittar in för att lyssna. Och då vi får lovord som är, jättefina! Jag tror inte att vi själva har förstått hur bra vi är, och kan bli. Det låter åt helvete drygt och lite hybris-igt, men så är det. Vi blir så jävla glada! Ett som jag tog åt mej av väldigt mycket var när Nadine sa att jag är så musikalisk. Och när Julia sa till B och mej att vi kommer bli stora en dag. Man vågar inte tänka så, så det är som en slags "shit" känsla typ. Och så kom det en tjej och bad oss spela för henne. Och det vi vill är ju självklart att inspirera folk. Ibland känns det som att vi är en bra bit påväg. Vi älskar det vi gör, och vi blir så lyckliga när vi gör det. Och det är ofta vi båda börjar gråta mitt i allt. Med allt omkring som har hänt, har jag lätt att bli sårbar. Musiken är som en fristad för oss. Då kan man få utlopp för alla känslor inom sig. Det är skönt. Så skönt. Heh, nu när jag sitter och skriver kan jag lova er att ni nån gång ska få höra oss. (:
Idag har jag jävligt ont i axlarna, och jag vill gå ut och få frisk luft, och Mysi och jag + B ska väl se finalen på melodi skiten idag. Tror nästan den där salem vinner. Jag bryr mej inte. Det är ändå bara skit med nu, när pain of salvation åkte ut.
Vet inte hur det blir här längre. Om jag ska fortsätta skriva lika intensivt som förut. Och vad det blir jag skriver om i så fall. Det lämnar vi till ödet, haha.
Jag tror på, att allt som händer, händer för en orsak. Det händer inte förgäves.
Hej då.
Kommentarer
Trackback
