Live today, cry the day after tomorrow.

Nää lille du Misse. Det är turligt nog inte mina fötter. Muhaha.

Igår var jag så jävla trött att jag började se gitarrer framför mej.. Jag bläddrade förbi en bild på bilddagboken, och så tänkte jag: "Va? Var det där en gitarr?". Och den var svart med vitt plektrumsskydd. Och lik min egen till formen. Så jag gick tillbaka. Men inte fan fanns det en gitarr där inte. Det var ett jävla stall. Jag tänkte att nu borde jag gå och lägga mej, annars kan det hända nåt konstigt.

Ja. Hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget fina människa:

Ditt namn:
Stammis

E-postadress: (publiceras inte)

Om du har någon hemsida:

Your words:

Trackback
RSS 2.0