Det är alltid så svårt att berätta om sig själv tycker jag. Det är klart, det finns ju det här grundläggande, men som egentligen är det mest ointressanta. Men visst, hela mitt namn är Amanda Josefina Karlsson. Amanda fick jag väl bara för att, Josefina efter min gammelfarmor som jag älskade, och älskar högt, men som tyvärr dog för runt sju åtta år sen. Karlsson efter pappa! Jag är född den nionde maj nittonhundranittiosex. Skulle ha fötts den femte egentligen, men jag hade ingen lust med det. Jag är felfödd, kom med fötterna först. Läkarna fick t om klippa upp lite i mammas.. Ja, för att jag skulle komma ut innan jag skulle hinna dö. Det gjorde att jag var tystare än jag någonsin kommer bli, när jag kom ut. Andades gjorde jag inte heller. Jag klämde armen, som skulle ha resulterat i någon slags skada. Men det har det inte gjort, skönt! Tursamt nog blev jag inte heller hjärnskadad pga syrebrist! Men här sitter jag, fjorton år senare, rätt frisk och så. Det är lite svårt för mej att förklara hur jag är. För det vet väl inte jag egentligen. Bara dom omkring mej! Men min seriösa uppfattning om mej är att jag är väldigt disträ, ofta i andra tankar, säger precis vad jag tycker även när jag inte borde, nästan för ärlig, fjäskig, oseriös, väldigt blödig, tjuter för allt, musikgalen, rolig, jobbig, pratar för mycket. Ja något sådant. Just det, jag bor i Ödeshög också, det där som nog egentligen inte riktigt finns. Nu är jag klar med det här.

Förresten, det första skolsköterskan sa när jag kom in var: "Oj vad du har blivit svart Amanda!". Hon syftade väl på mitt färgade hår, möjligtvis på mina gråsvarta spräckliga jeans, och förmodligen på min svarta tröja. Sist hon såg mej var jag brunhurig, hade rosa och var söt.

Förresten nummer två, på konfirmationsavslutningen tycker jag att vi kan spela och sjunga Ebba Grön låten "Häng gud". Texten är så känslosam. Så du vet det ifall du ser det här Linda, hähähähä.